Kraven på kunskaper förändras i takt med att samhället förändras.
Den syn på kunskap och lärande som skolan i Sverige bygger på idag är kvalitativ.
Enkelt uttryckt kan vi jämföra inlärning med att eleverna skaffar sig en verktygslåda där verktygen utgörs av olika kunskapskvaliteter eller förmågor som de kan ta fram och använda i olika sammanhang.
Exempel på sådana förmågor kan vara att barnen kan delta aktivt i en diskussion kring något, eller att de kan undersöka något och dra sina egna slutsatser.
Kvalitativa kunskaper innebär att eleverna är aktiva i sitt eget lärande och utvecklar olika färdigheter och förmågor istället för att passivt matas med fakta och stoff som de ska kunna utantill.
Lärarens roll blir att handleda eleverna och lägga upp undervisningen så att eleverna får chans att träna på de färdigheter och förmågor som de behöver utveckla.
Det handlar alltså inte längre om att eleverna ska plugga in fakta som ska lagras i hjärnan där den som kan rabbla upp mest från ”lagret” är den som har bäst kunskaper.
Istället är viktigt att eleverna får kunskaper som de kan använda på olika sätt och ha nytta av i olika sammanhang.